Tårar...

Har börjat läsa en ny bok "Varför gråter inte Emma?" i helgen. Emma är den mamma i Arboga som blev attackerad av "tyskan" i mars 2008 och båda hennes barn avled. Måste även tillägga att jag pluggat tillsammans med och känner Emmas syster Ida som också är omnämnd vid flera tillfällen i boken. Jag kom inte långt in i boken förens gråten stockade sig i halsen, ögonen blev överfulla med tårar och det blev svårt att läsa texten. Jag förstår inte att dom, hela familjen har klarat sig genom detta. Usch, säger jag bara. Jag beundrar Emma att hon inte hatar "tyskan". Jag gör det! (Hatar "tyskan" alltså för det hon gjort.) Hatar kanske är ett starkt ord men jag förstår verkligen inte hur hon tänkte... Sen finns det många faktorer i samhället som man förundras över, hur saker och ting sköts. Hur kan det komma sig att media vet och går ut med att barnen är döda innan den närmsta familjen får vet detta... Tragiskt säger jag bara!

Jag är imponerad över hur familjen har klarat sig genom detta. Alla är och har verkligen varit starka.


google.se