som just nu infinner sig i min kropp är svår att beskriva. Samtidigt som jag är ledsen, besviken har ångest och skulle bara behöva gråta riktigt mycke så är jag glad. Glädje känner jag för en underbar vän men ledsamheten, besvikelsen och ångesten är bara min...
Fan, Kan detta aldrig ta slut!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar