Vad som än händer...

När Kenzo var 10 månader kom han hem till oss för första gången. För oss var det en lång väntan dit. Att se honom första gången studdsandes på två ben i en liten inburad hundgård, dock med ett litet hus med värmeslingor på golvet. Detta gjorde Magnus helt frälst, han gick in och ville nästintill inte gå ut igen utan att ha Kenzo med sig. Han var inte tillsalu... Typiskt! Eller kanske, ägaren funderade ett tag innan han sa, Ja, okey då ni får köpa honom! Men först var han tvungen att röntgas på alla benen. Kenzo hade växtvärk.

Nästan 7 år var han våran. Vi tränade hårt för att få denna ouppfostrade unghund att bli uppfostrad. Vi lyckades, han lyssnade, blev social och älskade att göra "pungkrossen" på alla karlar han mötte. Kanske för att få bort konkurrensen (tror att det var en ren instinkt, inget vi tränade honom att göra). =) Bada, Bollen och Toffsen var hans favoritsysselsättningar och leksaker. Kissa och bajsa på kommando vilken hund kan det??? Jo, Kenzo!

11 augusti 2009 fick vi ta bort honom. Saknaden är enorm, men vad som än händer så finns han alltid med oss.