Skönt ibland att ta tag i saker...

Sedan dagen vi fick ta bort Kenzo har jag funderat på hur jag ska göra för att göra veterinärerna på Djurkliniken i stan medvetna om sina STORA brister. Ett telefonsamtal då är risken stor att jag 1. börjar grina 2. missar viktiga saker som behöver sägas 3. är för snäll i mitt framförande. Brev kändes ganska snart som en bra lösning. Frågan är bara när man ska sätta sig å skriva. Gör man det för tidigt tar besvikelsen och ilskan över och det blir helt fel. Väntar man för länge blir det inte relevant och det rinner ut i sanden. Idag var en dag som jag skulle sätta mig och plugga men det kändes bättre att sätta mig å skriva "hatbrevet" resultatet tror jag blev ganska bra. Brevet blev sakligt med lite ilska/besvikelse och ifrågasättande i slutet. Magnus tyckte nog att jag var lite väl snäll så han spettsade till slutet lite... Hoppas dom fattar! Nu ska jag bara lägga brevet på lådan... imorgon hoppas jag!