Miss i planeringen...

Idag sken solen och det var mycket behagligt ute. Termometern stod på +12 grader. Kände att det är nog dax att ringa Filippa och Tobbe och se om deras hund Freja ville ut och röra på sig lite. Finns inget bättre än hundsällskap ibland! och självklart ville hon ut och röra på sig =) Så jag tog en liten promenad dit och hon följde gladeligen med mig. Kände att det skulle nog passa med en tur bort förbi Gersnäs och mot Karsudden ut på gärdena där. Det var så skönt, solen riktigt värmde. Plötsligt dyker det upp en dyngspridare bakom mig på vägen. Ja, ja det är väl bäst att jag flyttar lite på mig, så vi kliver upp i gräset. Killen som kör tackar och skumpar vidare... ut på nästa gärde ca. 200 meter från där vi är. Ja, sen kan ni säker gissa vad som händer! Jag ser en kaskad av sörja som kommer ut ur detta vidriga fordon. Vad ska jag göra??? Jag bestämmer mig för att gå en liten bit till. Det luktar inte så illa, eller... Äh, det här kan jag stå ut med! Jag tar in Freja och tillslut går jag där bredvid duschen med kobajs. Känns lite olustigt måste jag erkänna. I alla fall så går jag mycket fortare än vad dyngspridaren kör. Skönt äntligen om! Men då kommer en uppenbarelse... Vinden låg inte på åt det håll som jag kom ifrån... Nu får vi gå i detta vidriga oss av dynga. Jag tänker inte vända, jag tänker inte vända! intalar jag mig själv, envis som jag är så travade vi på som ingenting... eller!? Väl borta från gärdena och påväg hem möter jag flera människor som antagligen tänker gå samma väg som jag... Vad ska jag göra? Ska jag berätta vilket öde som möter dem runt skogsbrynet. Nä, kunde jag gå där då kan säkert dom. Antar att dom kände sig lika fräscha som jag när dom kom hem =)

Fotboll i uppförsbacke/nedförsbacke????

Tog en tur till Norrköping idag. Varje gång vi åker förbi Yxbacken tittar jag upp för att kolla om där finns någon snö =) Ja, det är nog mer ett internt skämt mellan mig och Magnus. Snön brukar alltid ligga kvar långt in på försommaren, därav anledningen. (Kanske inte är så roligt egentligen...) I alla fall så tittar jag upp även denna gång och ser att dom ritat en stor fotbollsplan mitt i backen och ovanför står det något otydligt med stora bokstäver. Men hur spelar man fotboll i uppförsbacke/nedförsbacke? En tanke slog mig, undrar vad som är jobbigast, att vara laget som ska göra mål i målet som är placerat neråt eller det som är placerat uppåt!? Förstå att springa å ta bollen av motståndarlaget, att dessutom sparka bollen uppåt men motståndarlaget har det inte så lätt dom heller som kanske måste springa enda ner till backens slut varje gång dom skjuter över mål... Ja, det låter inte som någon lätt uppgift. Hoppas det gick bra för dom i alla fall!

=)

Skönt ibland att ta tag i saker...

Sedan dagen vi fick ta bort Kenzo har jag funderat på hur jag ska göra för att göra veterinärerna på Djurkliniken i stan medvetna om sina STORA brister. Ett telefonsamtal då är risken stor att jag 1. börjar grina 2. missar viktiga saker som behöver sägas 3. är för snäll i mitt framförande. Brev kändes ganska snart som en bra lösning. Frågan är bara när man ska sätta sig å skriva. Gör man det för tidigt tar besvikelsen och ilskan över och det blir helt fel. Väntar man för länge blir det inte relevant och det rinner ut i sanden. Idag var en dag som jag skulle sätta mig och plugga men det kändes bättre att sätta mig å skriva "hatbrevet" resultatet tror jag blev ganska bra. Brevet blev sakligt med lite ilska/besvikelse och ifrågasättande i slutet. Magnus tyckte nog att jag var lite väl snäll så han spettsade till slutet lite... Hoppas dom fattar! Nu ska jag bara lägga brevet på lådan... imorgon hoppas jag!

Små saker...

Vi har bestämt att vi måste ha en bur till vårt lilla djur. Vill inte ha en uppäten bil! Dessutom kan det vara skönt att kunna öppna bakluckan när/om vi måste gå ifrån en stund. Vi har tittat runt lite och funderat på vilken sort och storlek. Idag hittade vi en bur som vi tror kan passa, i alla fall det första året. Den rymmer 35 kg hund. =) Då hoppas jag att han inte blir välpaketerad utan att han kan vända sig och ligga bekvämt men det beror ju lite på hur stor han blir, annars får vi väl köpa en ny bur när det blir dags.

Inne i djuraffären såg vi en liten schäfervalp som kanske var runt 20 veckor så underbart söt, liten, ranglig med hängande öron. Gissa om jag vill åka och hämta min lillbus redan nu!? Hur ska jag klara mig. Om jag redan nu är så här hur ska det då bli efter att jag fått besked om vilken av dom 11 valparna som är min och dessutom fått känna och klämma på honom. Nu är det bara en vecka kvar, sen får jag stilla lite bäbisgos, kanske blir det värre. Det återstår att se...

Vi har mycket saker kvar efter Kenzo men lite småsaker måste ändå köpas innan han får komma hem, halsband att växa i, valpfoder, en egen filt måste han ju ha =) och någon leksak. Där är vi nog lite oense, kanske kan han få flera saker. Det är inte helt omöjligt, kommer nog kunna skämma bort honom ganska mycket =D Fast inte odrägligt mycket...

Tankar och funderingar leder till olika beslut...

Ja, allt eftersom tiden går så har vi funderat på hur vi ska göra. Ny hund eller inte... Ja, det är frågan. För drygt en vecka sedan fick vi svaret =) Ny hund! Vi hittade nämligen två underbart fina föräldrar till vår blivande son. Ja, för det blir en liten kille. Han blev igår tre veckor gamal vet dock inte vem av de 6 hanarna det blir. Han har i alla fall 1o syskon 5 systrar och 5 bröder. Helt underbart söta är dom =) Ja, valpar brukar väl vara det eller är det nån som har något annat att säga om valpar???

Bild kommer om ett tag =)

En ängel

Jag fick låna en Ängel



Du såg på mig, En sista gång

Du var så lugn

Som om du redan gett dig av.

Du såg på mig, att jag var rädd

Jag fick låna en ängel

Som spred sitt ljus i mitt liv

I varje andetag

Du togs bort från mig,

Alldeles för tidigt

Du gav mig allt, Ett hjärta kan

Du lever kvar i mig så länge livet ger mig tid

Du spred ditt ljus i mitt liv

I varje andetag

Jag fick låna en ängel för en stund



Hur kan man nånsin' va' beredd?

Vad som än händer...

När Kenzo var 10 månader kom han hem till oss för första gången. För oss var det en lång väntan dit. Att se honom första gången studdsandes på två ben i en liten inburad hundgård, dock med ett litet hus med värmeslingor på golvet. Detta gjorde Magnus helt frälst, han gick in och ville nästintill inte gå ut igen utan att ha Kenzo med sig. Han var inte tillsalu... Typiskt! Eller kanske, ägaren funderade ett tag innan han sa, Ja, okey då ni får köpa honom! Men först var han tvungen att röntgas på alla benen. Kenzo hade växtvärk.

Nästan 7 år var han våran. Vi tränade hårt för att få denna ouppfostrade unghund att bli uppfostrad. Vi lyckades, han lyssnade, blev social och älskade att göra "pungkrossen" på alla karlar han mötte. Kanske för att få bort konkurrensen (tror att det var en ren instinkt, inget vi tränade honom att göra). =) Bada, Bollen och Toffsen var hans favoritsysselsättningar och leksaker. Kissa och bajsa på kommando vilken hund kan det??? Jo, Kenzo!

11 augusti 2009 fick vi ta bort honom. Saknaden är enorm, men vad som än händer så finns han alltid med oss.

Falla för trycket...

Ja, då har jag fallit för trycket.

Jag som alltid har sagt, aldrig att jag ska skriva en blogg! Ja, det ser man ju hur det gick med det...

Vi får väl se hur det här fortlöper, kan bli spännande.