Usch och Fy f**

Idag var jag på gympauppvisning, Hanna var med och jag kännde att jag ville vara där och se henne. Träffade syrran och resten av familjen utanför så vi kunde sitta bredvid varandra. Gissa vem som dyker upp... ringer Anné och frågar vart vi sitter... Ja, vad ska Anné säga...!? Om ni inte redan listat ut det så var det min "underbara" mor... Under hela tiden satt hon bakom oss och pratade med Anné och Gunnar. Är lite osäker på om hon såg att det var jag förens jag gick några minuter innan det var slut, om hon ens såg att det var jag då.!? Orkade inte konfrontera henne så jag reste mig och gick... några minuter innan det var slut,(min mor kan jag vara utan!) Vilken underlig känsla att sitta där, en armlängdsavstånd från min mamma utan att säga ett ord. Det bästa av allt, jag var aldrig nervös. På nått konstigt sätt så tycker jag synd om henne... (som inte förstår vad hon/dom har gjort.)

Det var så roligt att se Hanna, hon är så stor och såååå duktig!

Älskar er min underbara syster, Gunnar, Tobias & Hanna!